VÄLKOMMEN
TILL
LULE ÄLVS LAXFISKEMUSEUM
I GÄDDVIK

Gäddviks gamla laxfiske är idag renoverat till Lule Älvs Laxfiskemuseum.

Laxfisket i Luleälven sträcker sig långt tillbaka i historien och har varit en väsentlig orsak till kolonisation och bosättning i vår älvdal. Det har varit av mycket stor betydelse för älvdalens befolkning. Enligt skrivna källor går den dokumenterade verksamheten rörande laxens betydelse för älvdalens ekonomi tillbaka till år 1327.

Ärkebiskop Olof den vise utverkade nämligen, genom Magnus Erikssons förmyndarregering, att till sin personliga fördel få taga landet kring Lule älvdal för odling och bebyggelse. Detta tillsammans med fogden över Hälsingland, Johan Ingemarsson samt den välbördiga Nils Farthiengsson och Peder Unge som medkolonisatörer. Samtliga dessa var företagsamma och inflytelserika män som också nämns som kolonisatörer kring Indalsälven, även det en älv känd som mycket laxrik.

Ärkebiskop Olof och Johan Ingemarsson förbehöllo dock för sig fisket (laxfisket) i Luleälven som kolonisationsföretag år 1331. Det var laxfisket i (sedermera) Edefors, 10 mil uppströms som var mest känt och mest givande.

Fångstmetoderna har varierat allt efter hur strid strömmen i älven har varit, samt efter årstid och fiskemanskap i älvbyarna. Exempelvis notdragning, utsättande av s.k stakagårdar, tinfisken, ljustring och "karsinafisken". Karsinametoden kommer från finsk-språkiga områden och ordet karsina betyder kalvkätte. Det är en mycket effektiv fångstmetod och den användes när det inte var alltför stark ström i älven. Då gick fångstsiffrorna upp betydligt. Karsinafisken har funnits i älven sedan omkring år 1800. En modell på land vid fiskemuseet visar karsinafiskets byggnadssätt.

Från vänster Nicke Sundström (?), Ville Nyberg (?), Harald Pettersson, Sven Hedström (?) och Bror Sandberg enligt vad Allan Wallström och Karl-Henrik Nilsson tycker sig kunna se. Bilden har vi fått från Bo Lindgren i Umeå.

Alla fångstmetoder i älven bygger på att laxen strävar mot älvens källflöden för sin lek och fortplantning. Rommen läggs och ynglen kläcks på sand- och grusbotten så långt upp i älven laxen kan komma. Ynglet stannar tre år, för att sedan när det en strömmings storlek, vandra ut i Bottenviken/Östersjön. Efter ett år i Östersjön är vikten ca 2 kg och efter två år ca 6 kg. Efter tre år är vikten ca 10 kg. De stora laxarna är naturligtvis den begärligaste fångsten när de återvänder till sin födelseälv för lek.

Nedströms Edefors har funnits tio karsinafisken. Laxfångsten i älven har varierat. Medelfångsten åren 1939-1950 var 99000 kg, men åren 1922-1931 endast 24000 kg. Även tidigare århundraden har det varit stora skillnader i laxfånget mellan goda och dåliga år.

Säkert är att laxfiske - särskilt under gpda fångstår - har haft stor ekonomisk betydelse för boende i Lule älvdal.

Kronofisket vid Laxholmen i Edefors donerades till Luleå stad vid stadens "grundläggning", dvs när staden erhöll privilegiebrev som köpstad år 1621. Under lång tid var laxfisket i Edefors stadens förnämsta inkomstkälla.

Från vänster Nicke Sundström (?), Ville Nyberg (?), Bror Sandberg, Harald Pettersson och Sven Hedström (?)
Även denna bild har vi fått från Bo Lindgren i Umeå.


En notis i Norrbottens Kuriren år 1862 visar detta. Direkt citat: "Sträng hushållning med stadens medel är nu nödvändig om icke dess innevånare skola bli betungade med svår uttaxering. För de nya byggnaderna: rådhus och läroverk, har staden måst upptaga betydliga lån, sedan stadens kassa blivit i det närmaste uttömd. Under tiden har stadens förnämsta inkomstkälla, Edefors laxfiske så i fjol som i år avsinat. Fångsten är inte mer än ¼-del av vad den i många år varit, och orsaken till denna stadens motgång och förlust är nogsamt bekant: Gäddviks fiske!"

Fiskemuseet håller på att steg för steg byggas ut, så det kan ge värdefull information om laxfiskets stora betydelse genom århundraden för boende i Lule älvdal. Rätt utvecklat ger museet ökad kunskap om älvdalens historia, något som bör intressera såväl barn och vuxna boende i bygden som turister på besök i länet.

Lule älvs tid som ett av landets rikaste laxfiskevatten är slut. Nu används älvens strömmande vatten till produktion av elektrisk energi. Vattenfall äger kraftstationer som gör älven till Sveriges största producent av vattenbaserad elenergi. Älvvattnets nuvarande nyttjande ger mer av ekonomiskt värde till staten än vad ett fortsatt laxfiske skulle ha gett. Vattenfall har dock skyldighet att uppföda och utsätta en stor mängd laxyngel för att kompensera bortfallet av naturlig laxföryngring i älven.

Kommentar (ang. notisen ovan):
Ökad laxfångst i Gäddviks fiske torde knappast ha kunnat minska fångsten i Edefors så mycket. Orsaken var troligen växlande tillgång på lax i älven. Det verkligt intressanta i notisen är att "laxfisket var stadens förnämsta inkomstkälla".

I Luleå stad var det på 1860-talet ca 1800 innevånare. Notisen säger mera än en doktorsavhandling om laxfiskets betydelse för boende i älvdalen. Många byar nedströms Edefors hade laxfisken av karsinatyp. Dessa hade lika stora eller större årsfångster än Edeforsfisket, men med mycket färre innevånare än Luleå stad.

Laxfiske med karsinametoden har betytt mycket för utvecklingen i vår älvdal. Det är därför av intresse att ordna ett laxfiskemuseum som främst visar denna fiskemetod.

Här tror sig Allan och Karl-Henrik känna igen, från vänster: Erik Sandberg eller möjligen Nicke Sundström, Harald Pettersson samt Bror Sandberg. Detta är också en bild från Bo Lindgren, Umeå.
 
Här - vid platsen för Gäddviks laxfiske - finns:
1. Byggnad med utrymme för in- och utvägning av lax samt isbod för laxförvaring. I huset finns också diverse redskap och informationstavlor.
2. Sjöbod avsedd för förvaring av fiskemateriel och för torkning av kolknät mm.
3. Byggnad för vinterförvaring av färjor och båtar.
4. Modell av ett karsinafiske - kan även användas som lekhage.
5. Gamla färjor avsedda att användas vid bygge av karsinafiske och färjor som använts vid kolkning.
6. Diverse redskap och nät som använts vid laxfiskebyggnad och kolkning.
7. Grindar som använts som stängsel vid "skaft av karsinan".
8. Skyltdockor som visar hur fiskare var klädda i början av 1900-talet.

LULEÅ ÄLVS FISKEN
- Fångst per år i kilo -

Årtal Edefors Avan Bälinge GÄDDVIK Sandön Hertsön Övriga Summa
1914 2430 0 2510 5380 2460 1570 4170 24650
1919 2290 0 4300 12930 6940 2210 1080 37960
1915-21 3276 1714 2920 10127 4930 2216 667 33276
1924 2810 1360 4100 3960 2960 1573 777 23030
1929 5726 1230 1250 1580 4390 730 340 18100
1934 17220 1400 150 3580 4140 1300 1300 29090
1939 4530 5260 1320 1170 4550 1290 4350 24690
1944 15760 10710 1700 8890 32960 2430 780 85010
1949 13760 16420 1050 16460 21500 2400 16030 109540
1954 4380 1850 0 2150 2930 0 4890 18660
1959 4080 3740 0 1890 1650 0 330 14720
1962 405 7650 0 2430 490 0 2060 13860

Utdrag ur sammanställning av laxfångster i Lule älv enligt Nils Lind, Fiskeverket 1963.

Av utdraget framgår hur fångsterna varierat olika år och även hur fångstmängder växlat mellan älvens fisken. Säkerligen har fångstmängderna växlat även under tidigare århundraden.

Per Petersson, Sten Lundberg, Birger Åström, Martin Hansson och Erik Sandberg


Tillbaka Till toppen av sidan