VÄLKOMMEN
TILL
LULE ÄLVS LAXFISKEMUSEUM
I GÄDDVIK

Gäddviks gamla laxfiske är idag renoverat till Lule Älvs Laxfiskemuseum.

Laxfisket i Luleälven sträcker sig långt tillbaka i historien och har varit en väsentlig orsak till kolonisation och bosättning i vår älvdal. Det har varit av mycket stor betydelse för älvdalens befolkning. Enligt skrivna källor går den dokumenterade verksamheten rörande laxens betydelse för älvdalens ekonomi tillbaka till år 1327.

Ärkebiskop Olof den vise utverkade nämligen, genom Magnus Erikssons förmyndarregering, att till sin personliga fördel få taga landet kring Lule älvdal för odling och bebyggelse. Detta tillsammans med fogden över Hälsingland, Johan Ingemarsson samt den välbördiga Nils Farthiengsson och Peder Unge som medkolonisatörer. Samtliga dessa var företagsamma och inflytelserika män som också nämns som kolonisatörer kring Indalsälven, även det en älv känd som mycket laxrik.

Ärkebiskop Olof och Johan Ingemarsson förbehöllo dock för sig fisket (laxfisket) i Luleälven som kolonisationsföretag år 1331. Det var laxfisket i (sedermera) Edefors, 10 mil uppströms som var mest känt och mest givande.

Fångstmetoderna har varierat allt efter hur strid strömmen i älven har varit, samt efter årstid och fiskemanskap i älvbyarna. Exempelvis notdragning, utsättande av s.k stakagårdar, tinfisken, ljustring och "karsinafisken". Karsinametoden kommer från finsk-språkiga områden och ordet karsina betyder kalvkätte. Det är en mycket effektiv fångstmetod och den användes när det inte var alltför stark ström i älven. Då gick fångstsiffrorna upp betydligt. Karsinafisken har funnits i älven sedan omkring år 1800. En modell på land vid fiskemuseet visar karsinafiskets byggnadssätt.

Från vänster Nicke Sundström (?), Ville Nyberg (?), Harald Pettersson, Sven Hedström (?) och Bror Sandberg enligt vad Allan Wallström och Karl-Henrik Nilsson tycker sig kunna se. Bilden har vi fått från Bo Lindgren i Umeå.

Alla fångstmetoder i älven bygger på att laxen strävar mot älvens källflöden för sin lek och fortplantning. Rommen läggs och ynglen kläcks på sand- och grusbotten så långt upp i älven laxen kan komma. Ynglet stannar tre år, för att sedan när det en strömmings storlek, vandra ut i Bottenviken/Östersjön. Efter ett år i Östersjön är vikten ca 2 kg och efter två år ca 6 kg. Efter tre år är vikten ca 10 kg. De stora laxarna är naturligtvis den begärligaste fångsten när de återvänder till sin födelseälv för lek.

Nedströms Edefors har funnits tio karsinafisken. Laxfångsten i älven har varierat. Medelfångsten åren 1939-1950 var 99000 kg, men åren 1922-1931 endast 24000 kg. Även tidigare århundraden har det varit stora skillnader i laxfånget mellan goda och dåliga år.

Säkert är att laxfiske - särskilt under gpda fångstår - har haft stor ekonomisk betydelse för boende i Lule älvdal.

Kronofisket vid Laxholmen i Edefors donerades till Luleå stad vid stadens "grundläggning", dvs när staden erhöll privilegiebrev som köpstad år 1621. Under lång tid var laxfisket i Edefors stadens förnämsta inkomstkälla.

Från vänster Nicke Sundström (?), Ville Nyberg (?), Bror Sandberg, Harald Pettersson och Sven Hedström (?)
Även denna bild har vi fått från Bo Lindgren i Umeå.


En notis i Norrbottens Kuriren år 1862 visar detta. Direkt citat: "Sträng hushållning med stadens medel är nu nödvändig om icke dess innevånare skola bli betungade med svår uttaxering. För de nya byggnaderna: rådhus och läroverk, har staden måst upptaga betydliga lån, sedan stadens kassa blivit i det närmaste uttömd. Under tiden har stadens förnämsta inkomstkälla, Edefors laxfiske så i fjol som i år avsinat. Fångsten är inte mer än ¼-del av vad den i många år varit, och orsaken till denna stadens motgång och förlust är nogsamt bekant: Gäddviks fiske!"

Fiskemuseet håller på att steg för steg byggas ut, så det kan ge värdefull information om laxfiskets stora betydelse genom århundraden för boende i Lule älvdal. Rätt utvecklat ger museet ökad kunskap om älvdalens historia, något som bör intressera såväl barn och vuxna boende i bygden som turister på besök i länet.

Lule älvs tid som ett av landets rikaste laxfiskevatten är slut. Nu används älvens strömmande vatten till produktion av elektrisk energi. Vattenfall äger kraftstationer som gör älven till Sveriges största producent av vattenbaserad elenergi. Älvvattnets nuvarande nyttjande ger mer av ekonomiskt värde till staten än vad ett fortsatt laxfiske skulle ha gett. Vattenfall har dock skyldighet att uppföda och utsätta en stor mängd laxyngel för att kompensera bortfallet av naturlig laxföryngring i älven.

Kommentar (ang. notisen ovan):
Ökad laxfångst i Gäddviks fiske torde knappast ha kunnat minska fångsten i Edefors så mycket. Orsaken var troligen växlande tillgång på lax i älven. Det verkligt intressanta i notisen är att "laxfisket var stadens förnämsta inkomstkälla".

I Luleå stad var det på 1860-talet ca 1800 innevånare. Notisen säger mera än en doktorsavhandling om laxfiskets betydelse för boende i älvdalen. Många byar nedströms Edefors hade laxfisken av karsinatyp. Dessa hade lika stora eller större årsfångster än Edeforsfisket, men med mycket färre innevånare än Luleå stad.

Laxfiske med karsinametoden har betytt mycket för utvecklingen i vår älvdal. Det är därför av intresse att ordna ett laxfiskemuseum som främst visar denna fiskemetod.

Här tror sig Allan och Karl-Henrik känna igen, från vänster: Erik Sandberg eller möjligen Nicke Sundström, Harald Pettersson samt Bror Sandberg. Detta är också en bild från Bo Lindgren, Umeå.
 
Här - vid platsen för Gäddviks laxfiske - finns:
1. Byggnad med utrymme för in- och utvägning av lax samt isbod för laxförvaring. I huset finns också diverse redskap och informationstavlor.
2. Sjöbod avsedd för förvaring av fiskemateriel och för torkning av kolknät mm.
3. Byggnad för vinterförvaring av färjor och båtar.
4. Modell av ett karsinafiske - kan även användas som lekhage.
5. Gamla färjor avsedda att användas vid bygge av karsinafiske och färjor som använts vid kolkning.
6. Diverse redskap och nät som använts vid laxfiskebyggnad och kolkning.
7. Grindar som använts som stängsel vid "skaft av karsinan".
8. Skyltdockor som visar hur fiskare var klädda i början av 1900-talet.

LULEÅ ÄLVS FISKEN
- Fångst per år i kilo -

Årtal Edefors Avan Bälinge GÄDDVIK Sandön Hertsön Övriga Summa
1914 2430 0 2510 5380 2460 1570 4170 24650
1919 2290 0 4300 12930 6940 2210 1080 37960
1915-21 3276 1714 2920 10127 4930 2216 667 33276
1924 2810 1360 4100 3960 2960 1573 777 23030
1929 5726 1230 1250 1580 4390 730 340 18100
1934 17220 1400 150 3580 4140 1300 1300 29090
1939 4530 5260 1320 1170 4550 1290 4350 24690
1944 15760 10710 1700 8890 32960 2430 780 85010
1949 13760 16420 1050 16460 21500 2400 16030 109540
1954 4380 1850 0 2150 2930 0 4890 18660
1959 4080 3740 0 1890 1650 0 330 14720
1962 405 7650 0 2430 490 0 2060 13860

Utdrag ur sammanställning av laxfångster i Lule älv enligt Nils Lind, Fiskeverket 1963.

Av utdraget framgår hur fångsterna varierat olika år och även hur fångstmängder växlat mellan älvens fisken. Säkerligen har fångstmängderna växlat även under tidigare århundraden.

Per Petersson, Sten Lundberg, Birger Åström, Martin Hansson och Erik Sandberg


Tillbaka Till toppen av sidan

Skriv ut


Karta över Gäddvik
Skaffa en e-postadress @gaddvik.se
Skicka några bilder till webmastern
[11-07-09][Krönika]
Laxfest med traditioner

När jag närmade mig Gäddviks-gården syntes en rad sommarklädda människor på väg till festen. Unga och gamla samlades i grupper på gårdsplanen, hejade och hälsade på varandra till höger och vänster. Det var en trevlig syn som bådade om en lyckad kväll, tillsammans med det soliga och varma vädret.

Det serverades halstrad ortens lax med tillbehör och sallad, rabarberpaj och kaffe, och vi kunde sitta både ute och inne.

Laxfiske i älven är sedan långliga tider förknippat med Gäddvik och värd en historia för sig.

Utifrån gårdarnas mantal hade man olika stor del i fisket. Man byggde upp fisket på våren, tre byggare, Bror Sandberg från Bostället tillika dykare, Pelle Sandberg Dåvis och Petter Nilsson Gammelsundet. Sju stycken ingick sedan i varje arbetslag. Vissa år var fångsten mycket stor till exempel under kriget men mindre en del andra år. Laxen var ett bra ekonomiskt tillskott

Lax var tydligen vardagsmat och vi har väl alla hört berättas att pigorna på gårdarna försäkrade sig om att inte behöva äta lax mer än några dagar i veckan.

När de första fiskarna fångades ordnade man laxfest nere på stranden, den så kallade Pålkannan, då var det tjo och tjim långt in på natten. Elisabet min svägerska ville också vara med men se det gick inte för sig, inga kvinnor på den festen. Hon visste mycket väl vad som gällde men kunde inte låta bli att retas.

Första sommaren jag hälsade på fästmannen Olle Nyberg i Gäddvik kom hans pappa Wille med en present när jag skulle åka hem- en jättestor lax-. Gissa om jag blev häpen.

Kvällen blev lyckad, maten var toppen, stämningen likaså och en eloge till arrangörerna i intresseföreningen.

Två av gästerna kom ända från Australien, Sara Östergren dotter till Nisse Sandberg från Bostället och hennes man. Hon uppskattade att få träffa gamla bekanta från barndomen.

Tommy Nilsson berättade livligt och kärleksfullt för några av oss om när han var barn och Bertil Sundström lät ungarna i omgivningen vara med i jobbet på gården och det var hur kul som helst. Han tyckte att han fick med sig lärdomar för livet om förhållningssätt i olika sammanhang. Bertil älskades av barnen och även mina pojkar fick hänga med honom i traktorn.

Vi syns nästa år på laxafton

Miriam Nyberg
Gäddviks intresseförening


[11-06-08]
Rabarberpaj i långpanna

1,2 kg rabarber i bitar
ca 3 dl socker
2,5 msk potatismjöl
Blandas, sättes i botten på en smord form

Smuldeg:
3 dl vetemjöl
3 dl havregryn
5 msk socker
325 gr smör

Knådas ihop och strös över rabarbern.
Grädda i 225 grader 20-25 min. Pudra över med pudersocker eller riv mandelmassa (inte helt nödvändigt). Servera med vaniljsås och njut.


[10-08-25]
Svantes gröna sås

7-8 personer
2,5 dl gräddfil
2,5 dl majonnäs
1,5 dl hackad spenat (tinad o väl urkramad)
1,5 tsk torkad dragon
1 tsk körvel
1 dl persilja
salt \"efter behag\"
Blanda gräddfilen och majonnäsen, rör i den väl urkramade spenaten och kryddorna. Låt stå och dra.
Klart!


[07-09-18]
Uppmaning till alla

Jag behöver hjälp med att få Gäddviks hemsida att vara intressant och aktuell.

Kontakta mig om du släktforskar eller har något annat material som du vill dela med dig av.

Jag tar även gärna emot krönikor eller andra lustigheter för att publicera i spalten här till höger.

Webmaster/ Åke


[07-06-12]
Lär dig välja rätt vin

Först och främst skiljer man mellan röda och vita viner.

Lättast skiljer man dessa båda vintyper från varandra om man skvalpar ut en skvätt på en vit bordsduk.

Det vin, som lämnar en lila fläck efter sig, är ett rödvin.

Riktiga kännare kan på bara smaken avgöra om vinet är vitt eller rött.

De vita vinerna smakar i regel ättika medan de röda smakar stämpelfärg. Man kan alltså genom att suga på en vanlig kontorsstämpel och sedan jämföra smaken med ett vin, konstatera om detta är rött eller inte.

Till fiskrätter, såsom fiskbullar föredrar de flesta vitt vin, medan man till kötträtter såsom falukorv bör ta ett rött vin.

Portvin är ett vin som man serverar i porten, har man inte någon port, kan man bjuda på det i farstun.

När man serverar torra viner bör man se till att det inte är tvärdrag eller att någon av gästerna råkar nysa, ty i sådana fall dammar vinet omkring i rummet. När man serverar ett torrt vin är det därför lämpligt att ha en dammsugare i beredskap.

Om man själv ska bära hem sina flaskor från systembolaget gör man klokt i att köpa ett lättvin, så man inte får för mycket att kånka på.

Till vilt bör man välja något vildvin, medan man till grillat och annat vidbränt kött serverar brännvin. Renstek sköljer man ner med renat.

Lycka till med vindrickandet i sommar!

Bo-Göran


[07-05-05]
Plats för krönika om intresse finns